SXSW ’15 – here we come!

artist-poster-twitter-1024x512-verite

We are so excited to be returning to Austin for our 4th year to celebrate SXSW! From March 15 – 20, The Spotify House will be your go-to venue to unwind, discover the best new artists and take part in unique experiences.

Our 2015 line-up boasts 30+ must-see-acts including breakout talent Marian Hill, Conrad, Cam and many more. Everyday, we’ll have live performances on two stages, so come ready to rock. You can check out the full daily line-up here. We’ll also be serving up the best local Austin eats, curated by our friends at SUPPER.

To kick start each day, The Spotify House will be hosting a unique SoulCycle pop-up experience. Each morning, live DJ sets and the best fitness instructors in the world will take Spotify fans on the ride of their lives, set to a once in a lifetime musical experience. SoulCycle fans will be riding to some of the world’s best DJ’s, including Ryan Hemsworth and Hudson Mohawke throughout the week. Check out the daily schedule here to sign up for a ride.

We’ve also teamed up with Bose, Squarespace and truth to bring to life one-of-a-kind experiences for guests.

  • Bose: Spotify is excited to launch Unveiled in partnership with Bose at this year’s SXSW. Unveiled provides music fans with a once in a lifetime experience of seeing their favorite artists perform their newest or soon-to-be-released album live, for the first time. Inaugural artists include James Bay, MisterWives and other special guests. Music fans visiting The Spotify House will also experience the power of Spotify through Bose® SoundTouch™ Wi-Fi® music systems.
  • Squarespace: Each day at The Spotify House, Austin-based Squarespace visual artists explore the intersection between music and art, creating new pieces inspired by the music of the day.
  • truth Truck is making its way to Austin to inspire people to #FinishIt. truth Tour Riders will keep visitors entertained with special guest DJs scratching from the iconic orange truck and with #LeftSwipeDat themed listening booths.

For additional information about The Spotify House, RSVP now and follow us on our dedicated SXSW Spotify handle @sxspotify to stay up to date on the latest news! And, be sure to follow us on Vine, Instagram, Facebook and Snapchat for more information about our SXSW plans this year.

See you at SXSW!

Father John Misty On Love and New Music

FJM1

Father John Misty is an intense musician. Or, at least, very complicated. The project of ex-Fleet Foxes member Josh Tillman, the second LP, I Love You, Honeybear, was just released this past Tuesday. The album takes a broad, although at times unsettling close, look at love; all in Tillman’s cynical, mostly tongue-in-cheek tone.

Josh on his new album versus his debut, Fear Fun

This album was definitely harder because I had to overcome my intense fear of being sentimental. This one is a lot more intense, a lot more vulnerable.

The album cover really articulates what the new album is. It’s an encounter with intimacy and what comes from that… what qualities manifest. Here it was a lot of jealousy and neediness. I kind of turned this woman into a sacred object instead of letting her be a human.

On “The Night Josh Tillman Came To Our Apt.”…

You have these two pretentious, misguided people. One of which is me. Obviously. It’s really important to me that this song isn’t a figurative kind of thing. No, this is about a thing that happened. What am I doing there? What did I want? Really I just wanted my narcissism and vanity fed. I wanted to be around people who didn’t demand any intimacy out of me.

On “Bored In The USA”…

If nothing else it’s a way for polite, white liberal people to point at a straw man version of the grotesque American. If you can’t see yourself in any part of that song then it’s not a good song.

On love and his wife, Emma…

Intimacy and love is not a passive, consumer experience. You have to make it for yourself.

 

 

 

 

NERVO Drop Exclusive Single on Spotify

FOTOGRAF: ADRIAN BRETSCHER -

It feels like NERVO is on top of the world. Or maybe that’s just the effect of their huge, new House anthem (aptly called “It Feels”). The Australian duo, made up of sisters Mim and Liv Nervo, just released the track for an exclusive two week pre-stream on Spotify.

We asked the endlessly busy group to sit down and respond to our pressing questions about their life, such as, “What’s it like DJing next to your sister every night for the past decade?” They were kind enough to give us some answers…

Liv: Mostly it’s nothing but positivity and having good time. Though sometimes, it can get a bit sticky. We have slight arguments about what to play next, but we pretty much love it… We usually plan the beginning and the end of every set, then in the middle we just play whatever the crowd is vibing to the most!

What differences do the two of you have, in terms of musical taste?

Liv: We both generally like and can see the beauty in most music, from a range of genres. Though Mim might bring me something from the deep house world, that I love and have never heard, or vice versa. Mim tends to lean towards the deep house world, while I like more of the tech house grooves.

Check out NERVO’s brand new single, exclusively here on Spotify: 

 

José González: “Hellre ärligt än en perfekt Lisebergupplevelse”

Idag släpps José González efterlängtade album Vestiges & Claws exklusivt på Spotify, och vi fick en pratstund med José om det Ebbot Lundberg-formade hålet i Svenska Grammofonstudion tak, perfekt operfekthet och pingviner som sjunger R. Kelly.

josegonzalezphotobymalin-johansson9977low_493b7ea835766316380258004c8a065c_0_429_881_483 (1)

Det har gått åtta år sedan världens indieälskling José González släppte sitt senaste soloalbum In Our Nature och sedan dess har han samlat på sig melodier i huvudet. 17 februari släpps Vestiges & Claws som du redan idag kan höra på Spotify, och för José känns det som att vara tillbaka där han startade med gitarr och sång. I pressmeddelandet beskrivs albumet som “en alldeles lagom sammanhållen samling låtar”.

– Jag har samlat demos under så lång tid. Till skivan valde jag de som var baserade på gitarr och sång, men inom de låtskisserna blev det rätt spretigt ändå. Det finns några klassiska folksånger, lite västafrikanskt och blues.

Albumet är inspelat både i Josés eget kök och på Svenska Grammofonstudion i Göteborg. Den senare fick mycket uppmärksamhet förra månaden när Ebbot Lundberg föll genom taket på en förfest till P3 Guld.

– Jag var inte där när det hände så jag har inte sett hålet, men det var tydligen taket till mitt gamla grannrum där jag spelade in In Our Nature. Det var faktiskt väldigt kul. Det är ett innertak, annars hade jag nog blivit rädd för att spela in i studion. Folk kan ju bli nervösa för att de ska ramla igenom golv.


Hur kommer det sig att du fortfarande spelar in mycket i ditt kök också?

– Jag gillar det operfekta. Jag hade en ambition förut om att ha ett inspelningskit som var så pass mobilt att jag kunde resa med det, så jag tog med hem ibland och det gick bra. Köket känns avslappnat med utsikt över innergården. Det har kommit in ljud från gården och det har jag inget emot, eller lite surr från kylskåpet. Det kan bli för mycket ibland, om det hörs grejer på varje pålägg, men jag gillar det i lagom dos.


Vilken är den mest perfekta operfektheten för dig?

– I den japanska kulturen finns något som heter wabi-sabi, och det genomsyrar konst och kultur. Till exempel är tecermonikoppar kända för att ha någon operfekt detalj som gör att de blir ännu mer perfekta. Så har jag tänkt från första skivan, jag siktar på bra tagningar och inte perfekta tagningar. Något är ostämt, men det är bra känsla. I nästan alla led finns det den tanken. Spelningar är lite mer speciellt, i stundens hetta blir det som det blir och då kan jag inte spola tillbaka och säga “låten blev för bra”. Men när jag har möjlighet att ändra saker kommer det tankesättet in. Jag är inte en sådan som vill att hela bandet ska ha matchande uniformer, det finns en viss slapphet och det är okej med skavanker. Jag värderar att det ska kännas ärligt snarare än att det ska vara en perfekt Liserbegsupplevelse.


Många lyssnar på din musik för att hitta lugn och tröst. Vad lyssnar du på i sådana sitationer?

“Spiegel im Spiegel” med Arvo Pärt. Det är en perfekt sådan “lugna ner mig”-låt. Det var längesen jag hittade den, men det är fortfarande en av mina instrumentala favoritlåtar. Jag har spellistor för olika humör och gjorde nyligen en som hette “Sit and chill” med folkmusik utan cymbaler, som MusetteKlabbes Bank och Jessica Pratt. En annan heter “Drum machine” där jag samlar låtar med elorgeltrummaskiner, och så har jag har en lista som heter “Move your butt” med Noude Ma Gnin Tche De Me på.


När är musik viktigast för dig, på fest eller när du behöver hitta lugn?

– En fest utan musik är svårt tycker jag. En klassisk återkommande låt då är ju “I Believe I Can Fly” eller “Ignition” med R. Kelly. Han är en skrockig artist, men “Ignition” är ett väldigt bra party anthem. “I Believe I Can Fly” spelade vi häromdagen på en hemmafest och i rummet fanns en pingvin, som jag tog upp och låtsas att det var den som sjöng hela låten. I refrängen fick den flyga.


Till sist José, vilket är ditt favoritljud i hela världen?

– På morgonen kan jag komma på mig själv med att brumma. Jag kan tänka mig in i en katt när den kurrar. En katt som kurrar, eller om man själv kurrar. Det är väldigt lugnande.

 

Lyssna på José González nya album Vestiges & Claws här:

Save all your best music moments!

Spotify <3 Shazam

Want to record your best moments of 2015? Now when you Shazam the tunes you love, we’ll automatically put them in a playlist for you (Spotify Premium subscribers only).

Get set up with these steps:

  • Get the latest Shazam app
  • Go to My Shazam and open Settings (top right)
  • Select “Connect to Spotify” and follow the instructions

We’ll create a “My Shazam Tracks” playlist in your Spotify account, and all your current and future Shazams will appear there automatically.

Marit Bergman: “Det finns en enorm kraft i att kunna beskriva sitt liv i toner”

För många är Marit Bergman synonym med peppig pop, men låtskrivandet är för henne i mångt och mycket ett verktyg för att hantera förvirring och frustration. Som en av artisterna i “En resa för livet”, ett projekt mellan Tv4-gruppen och SOS Barnbyar, fick hon i höstas möta barn i Bangladesh och lära dem att beskriva sin egen verklighet genom musik. Vi träffade Marit för att prata om den omvälvande resan, hennes kommande album och barnbyns nybildade band. 

marit_bergman

Foto: Pär Bäckstrand / TV4

Just nu på Sjuan sänds “En resa för livet”, serien som dokumenterar hur artisterna Linda Sundblad, Danny Saucedo, Timo Räisänen och Marit Bergman i höstas reste till Bangladesh för att besöka huvudstaden Dhaka och SOS Barnby där. Syftat med programmet är att uppmärksamma barnens situation i Bangladesh och värva fler faddrar och för Marit Bergman var beslutet att åka enkelt.

- Jag har fått liknande förfrågningar förut, om att resa i TV och göra välgörenhet i TV. Då har jag känt att jag hellre vill göra det på egen hand, men att åka till ett land som ligger så långt bort och har de här problemen, det tar jag mig aldrig för själv. Jag såg det som en chans att lära mig och få göra någonting. För visst är det gråt-tv, men det är utbildande också. Bara genom att se programmet får man en bra insikt i sakernas tillstånd och vi drar in pengar till SOS Barnbyar. Så egentligen är det inte så komplicerat.

Alla medverkande artister fick skriva en låt i programmet, som släpps till förmån för just SOS Barnbyar och Marits bidrag heter “Ett hus i himlen (Megher Oppor Bashar)”. Hon skrev den tillsammans med Papia, Diana, Trisha och Satia i barnbyn, en grupp tjejer som nu går under bandnamnet Forance.

- Vi skulle hitta på saker med barnen, så Timo lärde dem att virka och Linda hade en körövning. Det jag ville ha som aktivitet var låtskrivarverkstad. Jag fick med mig några tjejer som var musikintresserade och Papia, som är väldigt drömsk, ville skriva om ett hus bland molnen. Vi fick ihop en text på bangla och tonsatte tillsammans, och jag gjorde en versmelodi som de fick lyssna på och säga vad de såg framför sig. Sedan hade vi ett långt samtal om deras bakgrund och försökte hitta egna metaforer för att vara övergiven. Jag översatte det till svenska och så spelade vi in körerna på plats i Bangladesh, så det är de fyra tjejerna som sjunger. Timo sa att för varje gång han såg dem såg de lite malligare ut och höll sina skrivblock lite högre. “Jag är låtskrivare” liksom. Det är en sådan enorm kraft i att kunna beskriva sin egen värld i ord eller toner eller dans. Att ha tillgång till några verktyg för att beskriva sitt eget liv. Jag förstår mer och mer hur kraftfullt det är.


Du pratar själv i programmet att ditt låtskrivande är ett sätt för dig att förstå världen.

- Ja, allt jag är med om går genom låtskrivarfiltret. I tider när man är förvirrad själsligen eller inför världen hjälper det att formulera för sig själv hur man tänker, och är man på en plats där man inte vill vara är musiken en otrolig tröst och något att fly in i. Genom att göra musik kan man lära sig att förstå världen och det gör en starkare och till en individ. Dessutom är det ett kommunikationssätt som är helt oöverträffat. När barnen i Bangladesh fick höra att vi var artister sa de alltid “sing a song!”, så fick vi sjunga någonting och de lärde oss att dansa. Det var nästan lättare att prata så, att spela och sjunga och dansa tillsammans.


Vad brukade ni sjunga för dem?

- Den stora hiten var Dannys “In the club”. De är helt besatta av den. De hade hört låten innan, och så växte den under tiden där. Den fick ett nytt liv i Bangladesh. Vi andra fick också bara kapitulera och ge upp.

På hemmaplan har Marit Bergman hållit på med ett eget album i fem år, och nu har hon bestämt att det kommer släppas i oktober. Hennes låt från “En resa för livet” är ljudmässigt och tematiskt lik resten av albumet, och rent känslomässigt är det som en första singel även om den släpps separat genom SOS barnbyar.  “Ett hus i himlen (Megher Oppor Bashar)” blev den spark i baken som behövdes för att Marit skulle göra färdigt de andra låtarna för den kommande skivan, och vi kan förvänta oss mycket djur.

- Hittills har jag skrivit om hundar, elefanter, katter, vargar och tigrar. Sedan får vi se vilka djur som kommer med. Elefanterna kommer att finnas där. Och hundarna.


Du har alltså jobbat med det här albumet i fem år, och de få låtar som du har släppt under den tiden har ofta kretsat kring ett samhällsengagemang. Du har gjort en Pridelåt, en vallåt och nu en låt för SOS Barnbyar. Hur kommer det sig?

- Det är det som kan motivera mig att göra klart grejer. Glöden går i perioder, när jag växte upp som tonåring var jag superengagerad i anti-rasistiska rörelser och fick upp ögonen för feminism som 17-åring. Sedan blir man äldre och surare och bittrare, men nu när jag har fått barn känner jag att världen måste finnas för honom när jag är borta också. Det är en tydlig motivation. Antingen kan man bygga upp ett fantasifängelse för att skydda sig själv och sitt barn, eller så vill man göra något för att förändra det. Så har jag blivit. Det får inte vara såhär.

Ingen vet exakt hur många gatubarn som finns i Bangladesh huvudstad Dhaka, det rör sig om någonstans mellan 400 000 och 1,5 miljoner. En sådan enorm siffra kan väcka hopplöshet, men Marit brinner ännu mer efter att hon har sett vad pengarna går till och hur barnbyarna förändrar livet totalt för de barn som kommer dit. Där får de trygghet från en familj och utbildning, vilket gör att de kan växa upp till hela människor som klarar av att vara med och bygga sina samhällen. Det är en liten del som får hjälp idag, i hel Bangladesh finns bara tre barnbyar, men det kan ge stora ringar på vattnet. Marits engagemang har alltså bara växt med resan och det är tydligt att hon inte kommer att släppa det nu. För många år sedan startade hon organisationen Popkollo för att uppmuntra unga tjejer i Sverige att göra musik, och nu har hon fått se självförtroendet och kraften som låtskrivandet även gav till barnen i Bangladesh.

- Jag tänkte på det när jag såg en av tjejerna som var med och skrev låten, Satia. Hon är typ 12 år och om hon hade bott i Sverige vet jag att hon hade spelat gitarr i ett band. Det är spännande att tänka på vad man skulle kunna göra för att skapa de förutsättningarna där.

 

Lyssna på alla låtar från “En resa för livet” här:

Salla Salazar: “Hiphop är en tävling hela tiden”

I hiphop-Sverige är han något av en legendar, men den breda publiken har precis lärt känna Salla Salazar och hans bror Masse som producenterna i TV4:s nya musiksatsning “Lyckliga gatan”. Vi ringde Salla på hans 40-årsdag för att prata om svensk hiphop förr och nu.

Screen Shot 2015-01-12 at 15.53.27

Grattis Salla! Hur har födelsedagen varit?

- Tack! Jag blev överraskad igår. Många trodde att jag fyllde år då, och jag skulle käka middag med min dotter efter hennes träning. Då var hela min familj där och efteråt gick vi förbi Marie Laveau där alla kompisar och folk jag jobbar med väntade. Idag är min riktiga födelsedag, men jag jobbar i studion som vanligt och sedan ska jag spela med Linda Pira ikväll.

Är du en sådan som blir nostalgisk när du fyller år?

- Ja, eftersom jag fyller år i början av januari brukar jag alltid se tillbaka och utvärdera året som har gått. Och eftersom jag alltid är äldst, de som jag jobbar med brukar vara några år yngre, blev det många sådana frågor igår. “Hur är det att bli gammal?”. Jag gör samma sak som jag gjorde när jag var tjugo, förutom att det är roligare nu. Det händer mer.

När du nu utvärderar ditt 2014, vad tänker du då?

- Att det har varit skitbra. Varje år tänker man “hur ska jag toppa förra året?” och på något sätt lyckas vi alltid. 2015 har börjat jättebra med “Lyckliga gatan”, så redan nu vet folk att det kommer att bli ett bra år. Det är så mycket som händer och man hinner inte alltid ta in allt, men det känns som att vi har medvind nu för en gång skull.

Idag är Redline Recordings en etablerad superkraft inom svensk hiphop med stjärnor som Linda Pira, Stor och Dani M i sitt stall, men det har gått upp och ner genom åren. Salla beskriver det som en lång svacka åren efter att Latin Kings la ner, den banbrytande hiphopgrupp som han hade tillsammans med sin bror Chepe och Dogge Doggelito. Under en tid efteråt slutade Salla att hålla på med musik och jobbade på ungdomsgårdar, men efter ett samtal med sin andra bror Masse bestämde de sig för att satsa igen. De tre bröderna tog upp Redline-etiketten som startats under Latin Kings-tiden, producerade ett album med Mando Diao, arbetade med andra musikstilar i Tyskland och lärde sig mycket om att jobba som ett independentbolag. Sedan dess har de kämpat på i musikbranschen och kan nu se resultatet av sitt hårda jobb, The Salazar Brothers har blivit nästintill synonyma med svensk hiphops breda genomslag de senaste åren. Salla gillar att vara oberoende och kunna bestämma själv vad de vill släppa och vilka de vill signa på Redline. Just nu ligger Salazar-bröderna bakom låtarna i TV4:s nya hiphopprogram “Lyckliga gatan”, men det var inte självklart att de skulle tacka ja till tv-kanalens förfrågan.

- Vi ville försäkra oss om att vi kunde stå för det. Varje gång hiphop får vara med i sådana sammanhang brukar det vara roligt, löjligt eller extremt, det visas upp som något smalt som bara finns i förorten. Idag har svensk hiphop blivit stort och jag tror att de flesta lyssnar på det. Förut var kanske inte människorna på skivbolagen så insatta och gamla skivaffärer ville inte köpa in Latin Kings plattor, men vi såg att folk lyssnade eftersom vi själva var ute och turnerade i hela Sverige. Fansen frågade varför våra skivor inte fanns i butikerna. De var svåra att komma åt, men sådant förändrades med Spotify och nätet. Vi började märka för några år sedan att det är där ungdomar upptäcker musik, och det blev perfekt för hiphop. Det känns bra att TV4 vågar satsa nu. De ser hur brett det är och att hiphop spelas på klubbar överallt.

I programmet fick bröderna producera nya tolkningar av bland annat Arja Saijonmaas “Jag vill tacka livet” och Kikki Danielssons “Bra Vibrationer”, men samtidigt som det var en utmaning har de lång erfarenhet av att sampla svenska visor och bjuda in musiker som Jojje Wadenius och Janne Schaffer till studion.

- Vi vill att folk i Sverige ska känna igen det vi samplar. Jag hoppas och tror att det här programmet kommer att göra mycket för hiphop i Sverige. Förut värderades genren inte lika fint som annan musik, folk såg på produktionerna och låtskriveriet som något enkelt. Vi har producerat rock, pop och dansmusik, och hiphop är samma sak om inte svårare. Man rör sig inom allt från soul till jazz och pop och måste ha kunskap om hur man gör det bra. Idag vet nog folk att det inte bara handlar om att loopa något. Inom hiphop måste man förnya och det är en tävling hela tiden.

Första grunden till labeln Redline Recordings las vid Latin Kings andra album, vilket betyder att det nästa år är 20-årsjubileum. Det som Salla framför allt har lärt sig under dessa två decennier är att jobba hårt.

- Det har tagit många år att ta sig dit vi är idag, men om man fortsätter och inte ger upp kommer man dit. Det är roligt med alla nya talanger som finns idag och tycker att de är bäst och gör det nyaste, men de får ganska mycket serverat från alla andra som har hållit på i tjugo år. Vi har inte lagt av. Vi är fortfarande med i spelet. Men det är kul, vi jobbar alltid med nya artister för att man lär sig mycket av unga. Många tror att de har gjort allt och kan allt, men vi tycker aldrig att man blir färdig. Processen tar slut när man ger upp och inte orkar bry sig längre.

Om nyss 40 år fyllda Salla fick ge ett råd till sig själv när du var en av de unga och nya, vad skulle du säga då?

- Haha, att jag inte skulle festa så mycket som jag gjorde. Jobba lika hårt som nu istället för att festa och hänga med polare, jag skulle velat ha den arbetsmoralen. Samtidigt lär man sig. Jag kan se att jag har utvecklats för att det har hänt saker, jag har fått barn till exempel. Man värderar sin tid mer och allt överhuvudtaget, och förstår att man inte bara kan ha kul hela tiden och att man måste ha tydliga mål. Det är jobbet och timmarna du lägger ner på det du tycker om som lönar sig.

 

Lyssna på alla låtar från “Lyckliga gatan” i den här spellistan:

 

Amason: “Vi har Skypat ihop oftare än vi spelat”

Det är bråda dagar för Amason. Idag släpps deras debutalbum Sky City på Spotify och i vår väntar turné i både Skandinavien och USA. Vi träffade Sveriges mest egobefriade band i studion och pratade om hur deras sidoprojekt växt sig stort både för publiken och dem själva.

unnamed (2)

Pontus Winnberg är lite sen till intervjun eftersom han byter till vinterdäck (!) vilket får brorsan Petter Winnberg, som håller på att ta körkort, att veva igång om hur många millimeter mönsterdjupet på däck ska vara vid vinterväglag. Petter har dock redan en bil och modellen är, komiskt nog, en Amason.

- Man måste vårda varumärket, säger Amanda, nedsjunken i bandets studiosoffa.

Nu släpper Amason sitt debutalbum Sky City, som innehåller både helt nya låtar och tidigare släppt material i nya musikaliska kostymer. Nästan alla låtar kom till under bandets utdragna startfas, en historia som är bekant vid det här laget. När de började spela ihop 2012 var alla involverade i andra musikaliska projekt och Amanda Bergman beskrev i en intervju Amason som en älskarinna. Det var ett sidoprojekt utan plan, men fick epitetet “supergrupp” med endast ett par låtar släppta. Såhär tre år senare är sidoprojektet Amason ett konstaterat och rotat band som åker på turné i USA till våren.

- Nu har älskarinnan gått in i sambofasen, även om vi fortfarande tar allt som det kommer. Den inställningen måste man ha kvar i kombination med dedikering, säger Amanda.

- När vi gör musik är det ingen som har en superbestämd plan. Vi träffas och spelar och då blir det som det blir utan något längre tidsperspektiv. Men för att göra klart och komma ut och spela måste man ha en bild av vart man ska, säger Petter.

- Då är det inget jävla carpe diem, säger Amanda.

- Nu är det väldigt seriöst. Kalender och grejer, fyller Nisse Törnqvist i.

Faktumet att alla har andra projekt och uppdrag utanför Amason, gör det till en utmaning att samla hela gänget, men bandet är bra på att fokusera när de väl har sina värdefulla timmar ihop. Av alla låtar som de har skrivit är det bara fem stycken som inte hamnade på skivan. Eftersom det inte funnits tid för så många spelningar har de flesta låtarna på albumet spelats in utan att någonsin har prövats inför publik, och förhoppningen inför nästa skiva är att det ska bli omvänd ordning i processen.

- Målet nu är att vi ska få spela mycket. Vi har spenderat väldigt lite tid ihop med att spela musik och haft fler kommunikationsmöten än konserter. Vi har Skypat oftare än vi spelat, säger Amanda.

Trots att det inte hinns med så mycket häng i replokalen är relationerna i bandet något av viktigaste för Amason. Ur bra relationer kommer ofta något bra kreativt, och ledorden är att deras band ska vara praktiskt och socialt fungera. De har tidigare beskrivit sig själva som “låtmänniskor” som alltid sätter låtens helhet framför sina individuella instrument. Den egobefriade inställningen förklarar de med att de helt enkelt tycker så mycket om varandra. Då finns ingen rädsla för att ge upp sin idé för någon annans, vilket också gör att arbetet går enkelt och snabbt. Petter beskriver bandets medlemmar som fem olika tårtbitar och när han ombeds förklara dem med fem olika låtar slår han snabbt fast:

- Nisse är “Imse Vimse Spindel”, Pontus är “Spanien är ett land där man dansar tango”, jag är “Äppelbo gånglåt”. Gustav… Min pappa skrev en låt som hette “Heavy metal cello screen”, det är Gustav. Och Amanda är “Lille katt”. Tillsammans skriker vi högst.

 

Lyssna på Amasons debutalbum Sky City här: 

Silvana Imam: “Det finns inget som jag inte klarar”

Hon var drottning över 2014, men Silvana Imam har inga planer på att sakta ner. En ny EP är på gång och redan idag släpps låten “För evigt” på Spotify. Vi tog ett snack med Silvana om hennes revolution, hennes röst och hennes tjejer.

silvana_730

Supervalåret blev ett superår för Silvana Imam. Hennes EP När du ser mig, se dig hördes både på dansgolv och demonstrationer, och nu är Silvana tillbaka med nytt material. Tillsammans med Marlene ger hon idag ut ett feelgood-anthem med titeln “För evigt”.

- Låten är en celebration av allt som jag har jobbat för förra året och de som har varit med. Min förra EP var ett enda stort statement och nu har jag sagt det jag ville säga. Jag går inte ifrån den jag är och den musiken jag har gjort, men den här låten är en ny våning. Emma Goldman sa “If I can’t dance, then it’s not my revolution”. Om det inte är roligt kan jag inte fortsätta.


Kan det vara roligt att göra revolution?

- Det är inte roligt med politik, man kan inte göra det på skoj. Jag är inte politiker, jag är konstnär och gör det jag gör på grund av de orättvisor som drabbar mig på grund av den jag är. Men min musik är alltid rolig att göra. Den dagen det blir tråkigt, då kommer jag inte göra det här längre.

I “För evigt” refererar Silvana både till Håkan Hellström och Van Gogh, och i tidigare låtar har hon nämnt Valerie Solanas och Alicia Keys i samma mening. Inspiriationspaletten är minst sagt bred, den enda gemensamma nämnaren är att Silvana gillar det.

- De jag nämner är de som jag har haft att göra med under min uppväxt, och det är olika sidor hos de olika personerna som inspirerar mig. Hos Håkan är det det vackra, romantiska och naiva. Att han skriver som att han upplever känslor som om han vore 18 år på varje skiva. Jag vill aldrig att han ska växa upp. Hos Valerie Solanas är det den politiska kampen, medan Alicia Keys första skiva Songs In A Minor fick mig att ha inbakade flätor och lära mig spela piano.

Det var under 2014 som Silvana Imam fick sitt stora genombrott och hennes odds på vinterns musikgalor är goda, men redan 2013 släpptes debutalbumet Rekviem. Skivan introducerade de twistade fraseringarna som nu är patenterade för Silvana, men det är en annan artist vi hör på debutalbumet. Mer drömsk, abstrakt och metaforisk. I uppföjarlåten “Jag är en fakking gee” med Julia Spada och Adam Tensta fanns det till viss del kvar, men något kändes grövre än tidigare. Mer bestämt. Här rappade Silvana i de inledande meningarna att “jag är inte som de andra, jag är något helt annat”. När singlarna “I*M*A*M” och “Svär på min mamma” sedan slog ner kunde musiksverige bara kapitulera inför en röst som, mycket riktigt, inte liknande någon annan. En röst som i en och samma låt titulerar sig rappens Taratino, stjärnan ifrån Syrien och en fucking beast i båset. Som fick fans att kalla sig power pussies. Som släppte en EP till dem med budskapet När du ser mig, se dig. Vad hände egentligen efter Rekviem?

- Jag blev bekväm med mig själv och vågade stå för den jag är. Jag träffade jättebra människor som delade mina visioner och idéer och sa “du borde göra det du gör fullt ut”. Jag blev också mer bekväm med min röst, både i tonfall och hur jag sa orden och jag insåg att jag inte behövde lägga dem så snällt. Folk fick ta det eller inte, mellanläget är inte intressant för mig. På mitt management RMH finns alltid ett tänk bakom allt och hur saker och ting ska vara.


Ditt karaktäristiska sätt att strunta i hur fraseringar och stavelser brukar låta i rap, finns det en tänk bakom det också eller är det helt enkelt så du låter?

- Det bara kommer. När jag väl klev över en barriär kände jag att jag kan göra vad som helst. Om jag vill börja sjunga eller göra film sedan kan jag göra det bra, det finns inget som jag inte klarar. I låten “I min zon” använder jag jättekonstiga och fula ljud. Det är befriande och som person är jag väldigt fri också. Jag kommer från Syrien, men jag bor i Sverige. Jag har inte en plats, jag har tusen platser! Hela världen är min plats. Inget skämt! Jag är inte bunden till landsgränser och könsidentitier. Allt är en plattform.

Till sist: “Var är mina tjejer?” återkommer nästan som ett mantra i “För evigt”. Även i tidigare låtar har du refererat till dina tjejer, vilka är det?

- Världens alla kvinnor och folk som identifierar sig som tjejer och kvinnor. Vi tilltalas ofta på ett visst sätt i musik. Antingen är kvinnan en hoe eller en wife, det är så mycket av det snacket och perspektivet. Så är det inte i min värld.

 

Lyssna på nya låten “För evigt” i vår svenska hiphopspellista “Ord och inga visor”: