Our Interview With Jimmy Anderson

Jimmy and EduardoLancashire and England cricketer Jimmy Anderson has been called the best bowler of his generation and it was he who, basically, won England the Test Match back in July. Indeed, such is his dedication to the sport that he laughs that his favourite noise is, “the sound a ball makes when it hits a bat’s sweet spot.”

But there’s more to Mr A than that. He is, in his own words, a huge music fan and he’s recently been appointed as Nordoff Robbins’ newest Ambassador. “I’ve got to see first-hand the difference music therapy can make to all kinds of people,” he said recently. “Their work is really unique and I’m proud to support them.”

All of which made us wonder exactly what music does he love? So, being the proactive types we are we phoned him up and asked him.

“OK, so this is what I’m listening to right now,” Jimmy told us. “Which also means it’s what we have on in the dressing room!”

Daft Punk – Get Lucky 
I’ve always loved Daft Punk and this song’s great. This would definitely get played all the way through in the dressing room!

Imagine Dragons – Radioactive
I heard this on the radio recently and loved it. The album’s great too.

Stereophonics – Indian Summer
I’m a proper, long-term fan of the band and I love the new album.

Django Django – Default 
This is a great record – I’d love to see them some time, but we always tend to be playing when the festivals are happening!

Justin Timberlake – Mirrors 
I wasn’t really a fan before this new album, but this is a great song.

Bastille – Laura Palmer 
Bastille are definitely my favourite new band of the moment – love this.

Choir Of Young Believers – Hollow Talk
This was the theme for a TV show called The Bridge that the whole team watched on tour. Boxsets are brilliant, we’ve watched Luther, The Wire and Breaking Bad recently.

Crystal Fighters – You & I 
I’m totally new to this band. I heard this on either Radio One or Absolute Radio – I flick between them all the time – and was hooked straight away.

Jake Bugg – Someone Told Me
I first saw Jake on Later and thought he was great. I really love his album.

The Lumineers – Ho Hey
Brilliant song and I love the video where there’s whole rooms of people dancing with the band.

James – Tomorrow
This song was a huge part of my childhood – I’d listen to it in my bedroom over and over again. It might just be my favourite song ever!

 

Envy: “Vilken genre vi spelar? Musik!”

Envy
 
“Am I Wrong?” heter låten som just nu bara besegras av Aviciis “Wake Me Up” på Spotifys topp 100 av de mest streamde låtarna i Sverige. Den norska gruppen bakom hitsingeln kallar sig för Envy, och vi snackade med bandmedlemmen Vincent Dery om framgång och jantelagen.

Vi får tag på Vincent Dery på en båt, på väg till en spelning på Norges västkust. Tillsammans med Nicolay Sereba, som är hans bandkollega i Envy, gör han stor succé på Spotifylistorna i Sverige, Danmark och hemlandet Norge med låten “Am I Wrong?”.

- Den handlar om att tro på sig själv och göra vad du känner för. Samhället och människor tenderar ofta att vara så realistiska, som att det nästan är fel att drömma. “Är det fel av mig att försöka?” tänker man. Jantelagen och den mentaliteten finns i Norge också, men satsa på det du vill! Vi tror inte bara att det handlar om talang, det är hårt jobb också.

Jag läste att ni ändå kände er osäkra på låten innan den släpptes?

- Ja, vi hade många alternativ. Den här låten kändes okej, vi hade en annan som vi tyckte var bättre. Men jag är glad att vi valde den här låten, direkt när vi släppte den kände jag att det var rätt. Min största rädsla var att den skulle floppa helt, så det var en lättnad och stor glädje att den gått så bra i Sverige och Danmark också. Där känner folk inte ens till oss, men de gillar fortfarande låten. Den är tillräckligt stark för det.

I höst eller vinter kan vi vänta oss ett album ifrån Envy, det vet inte riktigt själva när. Tanken var nämligen att de skulle jobba på skivan under sommaren, men eftersom “Am I Wrong?” har gått så bra har de istället fått turnera mer än väntat. Nyligen kom de hem från USA, där responsen var väldigt positiv. Men Envy har ändå hunnit spela in lite material till kommande fullängdaren, och deras gamla fans kanske blir överraskade.

- Folk kommer att upptäcka vår nya stil. Vi har alltid rappat mest, men nyligen börjat sjunga mycket mer. Vi försöker att göra musik som är tidlös och som kan tilltala människor över hela världen. Oavsett om du är i USA, Ghana eller Europa så reagerar alla likadant på “Am I Wrong?”. De afrikanska elementen har också blivit allt viktigare i våra låtar, för att det är en så stor del av oss. Och bara för att vi gillar det, det låter bra!

Hur kommer det sig att ni har börjat sjunga mer än förr?

- Vi har alltid gillat melodier, och vi har alltid sjungit. Just nu är vi bara i period där vi sjunger mer. Vi är fortfarande rappare, det kommer att finnas kvar. Det handlar bara om vad som känns rätt för låtarna. Den urbana genren utvecklas ständigt, och det är intressant att se hur den förändras, Men ärligt talat, det är fortfarande bara musik. “Vilket genre spelar ni?” frågar folk. “Musik!” svarar vi. Förhoppningsvis kan vi placera oss i genren “bra musik” också.

 

Miguel: “Jag har alltid vetat att mitt syfte är att sjunga”

Miguel
 
Miguel: “Jag har alltid vetat att mitt syfte är att sjunga”

När Miguel intog Azalea-scenen på Way Out West hade han hela publiken i sin hand. Vi träffade honom direkt efter spelningen och pratade om nytt låtmaterial, drömmar från tidigare liv och hur han botar sin fantastiska R&B-röst när han är hes.

Augustinatten har hunnit bli mörk när vi träffar amerikanska sångfågeln Miguel i hans loge. För bara en liten stund sedan stod den 27-åriga stjärnan inför en publik som följde hans minsta vink, han var tvungen att hämta sin mobil bakom scenen för att filma all den kärlek som strömmade emot honom och hans låtar i Göteborg.

- Man vet aldrig vad personligheten hos en publik kommer att vara. Way Out West-publikens personlighet var livlig och färgstark, reaktionerna när jag tittade folk i ögonen var riktigt coolt att se. Ibland kan en folkmassa vara väldigt fokuserad, men ingen reagerar riktigt på vad som händer. Här var de alla i ögonblicket. Det fanns en interaktion med alla som jag fångade med blicken.

Du skrattar mycket på scenen och ser så glad ut. Vad går igenom ditt huvud och kropp däruppe?

- Ärligt talat så vet jag inte riktigt. Jag tror att allt händer i ögonblicket, och jag antar att det är därför som folk vill komma och titta på mig. Jag vill vara transparent, så jag lämnar inte utrymme för alltför mycket tänkande.

Hur förbereder du dig inför en liveshow som den här?

- Jag försöker att få sova. Nuförtiden handlar det verkligen om att försöka! Jag har inte så mycket rutiner, men jag värmer upp min röst femton minuter innan det är dags att gå upp på scen. Och vi brukar stå i en klunga och peppa varandra innan vi går upp. De två sakerna gör vi alltid, men annars är det rätt fritt. Vi rider på vågen av hur allt faller sig.

Berätta om ögonblicket när du insåg att du skulle ägna livet åt att sjunga.

- Det var aldrig något som jag plötsligt insåg, utan jag har alltid känt det. Jag tror att när barn har en stark övertygelse om något så beror det ofta på att de har kraftfulla erfarenheter från ett tidigare liv, något som de inte fick uppfylla då. Jag har alltid haft den här enorma och väldigt djupa känslan av att veta mitt syfte, om du förstår hur jag menar? Det har aldrig gått upp för mig, utan jag har alltid känt det väldigt starkt.

Du har en fantastisk röst, och sångare har ofta speciella små knep för att kunna sjunga även när de är hesa eller har ont i halsen. Vilka är dina?

- Det finns ett par homeopatiska saker som kan göras, men inget slår vila och massor av vatten, det är den enkla sanningen. Varmt vatten och honung är annars bra att luta sig mot. Jag dricker sällan te om det inte är absolut organiskt, för annars kan koffeinet torka ut min röst. Och sedan finns det halstabletter som jag får från New York, de är otroliga. De är halstabletter med ingefära i som är riktigt bra. De finns bara på det där särskilda stället i New York, jag antar att de görs där … Intressant, haha!

Vem är världens bästa sångare eller sångerska enligt dig?

- Ojoj… Det beror på vilken stil vi pratar om. Jag skulle säga att den mest komplexa sångstilen kommer från Indien. Riktig, klassisk indisk musik producerar förmodligen de bästa tekniska och naturliga sångarna i världen, bara för att det musikaliska mönstret och tonerna i den stilen är så komplexa och röstmässigt krävande. Jag tror att de bästa klassiska sångarna kommer från Indien.

Du har nytt material på gång! När kan vi förvänta oss det?

- Det kommer lite nytt i september. Och förvänta er att det blir kul! De flesta människor känner till min musik utifrån singlarna, och tänker på det som skandalöst romantiskt. Det finns definitivt en romantisk atmosfär, men jag sjunger väldigt direkt om saker. Jag går inte som katten runt het gröt direkt. Men den här satsen låtar är rolig, intressant och tankeväckande.

Till sist: berätta om ditt sjukaste liveminne!

- Jösses. De senaste tre månaderna med europeiska festivaler har varit … väldigt roliga. Favoritminnena är ett töcken. Ibland vill man kanske inte heller berätta för alla, utan behålla det för sig själv. Men jag kan säga att det är ett väldigt vackert töcken.

#MusicMonday playlist brought to you by @MonaFims

MusicMonday

Our friend @MonaFims has this #MusicMonday’s recommendations.

We start this week with a band from Los Angeles, California: “Mansions on the Moon” and their dreamy “Leaves Fall”. We continue with a musical project from Portland, Oregon: the beautiful “Fever Dreams” by  “Nurses” also known as Aaron Chapman and John Bowers.

“Gem Club” is an American chamber pop band based out of Boston, Massachusetts. “Breakers” is taken from their debut album released back in 2011.

Next we have Colin Caulfield also known as “Young Man” and his beautiful single “Fate”. And then it´s time for Canadian “Memoryhouse” and track from their latest album “The Kids Were Wrong”.

Last song in our playlist this week is “Purple Heart” by Danish “Kashmir”.

If you have song suggestions for next week’s playlist, be sure to drop them in Mona’s Spotify Inbox.

Subscribe to the playlist and you will get a mix of twenty new Feel-Good tracks every Monday.

Our interview with Cloud Control

seat landscape online HIGH (1)

Dream Cave is the sophomore album from Cloud Control, and the follow up to 2010’s critically acclaimed Bliss Release. Like their debut, the album is filled with classic songwriting and melody. Unlike their debut, Dream Cave sees the band cut loose from their roots and embrace a spirit of experimentation. We caught up with bass player Jeremy Kelshaw to learn more about the music that inspired this new sound.

What music was playing in the house when you were growing up?

I can remember my Mum buying Bruce Springsteen, Born In The USA on vinyl. Heavy rotation. Also lots of Billy Joel. I can remember putting headphones on & singing Born In The USA at the top of my lungs & being sent to my room haha. I’m pretty sure that wasn’t the only thing I’d done.

What was the first record you fell in love with?

Weezer, Pinkerton. A couple of friends from the grade above showed it to me at school. It blew my mind. I can sing every word. It is so raw & powerful.

Who made you want to make music?

I grew up on piano & hated it, finally found my feet with bass playing old Rage & Muse riffs. I just liked playing live & making music with friends growing up, being in the moment you know. I still do. Finding the right vibe or groove for a song, finding that thing that makes everyone in the room invigorated with something you’ve been working on, is such a unique & amazing experience.

What were you listening to whilst recording?

I can’t speak for the others, but I was listening to a lot if Nick Cave & The Bad Seeds & David Bowie. I like those guys.

What five records couldn’t you live without?

1. Paul Simon, Graceland
2. The Feelies, The Good Earth
3. Pallbearer, Sorrow and Extinction
4. Rage Against The Machine, The Battle of Los Angeles
5. Radiohead, Kid A

What are you listening to at the moment?

Right now in the tour van it’s Simply Red’s If You Don’t Know Me By Now . But apart from that, Unknown Mortal Orchestra, old Feelies stuff, Big DealPalms  and I’ve been getting back into The Prodigy.

Does the perfect song exist?

Yeah I think so, why not?! But I don’t think there’s just one. I have definitely listened to old Michael Jackson for example, and thought that’s the perfect song. But I guess that changes over time and from person to person. It’s all subjective which is why you gotta keep writing.

Finally, what’s your favourite noise?

The sound of a can of soft drink opening. Guinness cans sound great too.

Stream Dream Cave by Cloud Control on Spotify now.
 

 

#MusicMonday playlist brought to you by @MonaFims

Our friend @MonaFims has this #MusicMonday’s recommendations.

We start this week`s playlist with an indie rock band from Gilbert, Arizona: “Lydia” and a song called “The Exit” The Exit is taken from their latest album “Devil” released back in March. We continue with yet another American. Time for “Vampire Weekend” and their beautiful song “Step”.

Next we have a band from Australia: “Vance Joy”. “Riptide” is taken from the Melbourne artist’s debut EP “God Loves You When You’re Dancing”. We continue a dreamy song called “Nunca” by California-based “Trails and Ways”

Last song in our playlist this week is “Homesick” by “Sleeping At Last” also known as singer and multi-instrumentalist Ryan O’Neal.

If you have song suggestions for next week’s playlist, be sure to drop them in Mona’s Spotify Inbox.

Subscribe to the playlist and you will get a mix of twenty new Feel-Good tracks every Monday.

Mack Beats: “Mitt drömsamarbete är med Stevie Wonder”

Mack Beats står för ett av årets mest hyllade hiphopalbum “Centrum”. Idag spelar han på Weekday-scenen på Way out West, och vi tog ett snack med honom om recensioner, festivalminnen och gamla McDonalds-kampanjer.

Marko “Mack Beats” Saez är producenten som tog steget ut i rampljuset. Idag tar han med sig en hel drös av gästartister från sitt första egna album, och spelar i Weekday-butiken inne i centrala Göteborg för Way out Wests räkning.

– Det känns skitkul. Alla säger att det är den bästa festivalen. Jag har aldrig kunnat åka ner själv, men alltid velat besöka den. Nu får jag ju spela, så det är extra kul, och samtidigt kunna kolla runt på andra artister och fester.

Vilka andra artister vill du se?

- Jag måste se Kendrick Lamar, Miguel och Alicia Keys. De är artister som jag brukar lyssna på och har koll på. Men det är hur många artister som helst här, man vill vara på festivalområdet och upptäcka nya också. Det är man lite dålig på ibland, man kollar bara upp sådana man känner till.

Hiphopfantaster känner igen honom sedan länge som hyllad producent till bland andra Ison & Fille, Aleks och Mohammed Ali. Tidigare i år släppte Mack Beats albumet “Centrum” i eget namn till en lyrisk publik och kritikerkår, men att själv få ge ut en platta är något som han har velat göra ända sedan han började producera musik åt andra. Han påbörjade processen många gånger, men det var först när han hade kommit en bit i karriären som det blev av.

- Ison & Filles senaste album belönades av P3 Guld, efter det jobbade jag med Aleks som fick en Grammis för årets nykomling och jag har åkt landet runt med Mohammed Ali som deras dj och producent. De var med de här åren i huvudet som jag kom på vad jag ville göra. Nu kändes det rätt att göra det. Tiden var inne.

Hur känner du inför reaktioner och recensioner nu jämfört med tidigare album som du har producerat åt andra?

- När jag producerat åt till exempel Aleks och Ison & Fille är det fokus på dem, även om insatta journalister kanske nämner mina beats. Då tycker man att det är kul att nämnas i stora sammanhang, som Metro eller Aftonbladet. Nu är det en helt annat grej, jag har aldrig fått recensioner under mitt eget namn. Jag har försökt googla upp alla, haha! De flesta har ju gett högt betyg, och det är jättekul. Det är inte därför vi gör musik, men man vill nå folk som inte är vår målgrupp, oavsett om det är en journalist eller inte. Det är kul med Way out West, för när man kör på hiphop jams vet publiken vem jag är och vad de ska se. Här tror jag att det är en helt ny publik.

Hur kom ditt artistalias Mack Beats till?

- Ouuf… När jag var liten fanns det en McDonalds-kampanj som hette El Maco. Jag hade det som alias på skoj. Så såg jag en video med Fattaru och Fjärde världen på ZTV, där Marcus Price presenterades som “aka El Maco”. Då försvann det smeknamnet för mig, det var lika bra. Jag började kallas för bara Mack och producerade under det namnet, men det sa inte så mycket. Jag la till Beats bara för att ha ett ord och det såg bra ut.

På dagens spelning ska du ha med Jaqe, Malcolm B, Julia Spada, Mohammed Ali, Henok Achido och Grillat & Grändy på scen, och du har ännu fler namn på albumet. Vem är din drömsamarbetspartner i framtiden?

- Stevie Wonder. Det skulle vara häftigt. Han får bestämma själv vilken slags låt, jag rättar mig efter honom. Jag är inget jättrestort fan som lyssnat på allt som han har gjort, men han är en levande legend. När man hör honom live idag sjunger han lika bra som på de gamla skivorna.

Till sist: Berätta om ditt eget bästa festivalminne!

- Jag har två. Det första är när jag för första gången hörde svensk hiphop på Vattenfestivalen 1995. Jag gick runt med min mamma och hörde hög musik, och när jag närmade mig var det Latin Kings som stod på scen. Det var där mitt intresse för hiphop började. Mitt andra minne är från Hultsfred 2009. Jag hade aldrig varit på en riktig festival förrän vi själva började spela. Vi åkte dit med Mohammed Ali och gick bara runt och kollade. Kvällen avslutade med en av våra favoriter Ludacris. Det var grymt!

Zacharias Blad: “Det började när jag var lite full och tog upp gitarren”

Musik kan vara en trygg tröst när du mår dåligt, men ibland är det även avgörande för att du ska kunna ta dig ur din personliga storm. Zacharias Blad började skriva låtar när han mådde som sämst, och nu förutspår musikjournalister att han är Sveriges nästa stora stjärna. Idag spelar han på Way out West.

Way out West 2013 är en festival både för legendarer som Public Enemy, Rodriguez och Cat Power, men även för nya stjärnor på musikhimlen. 23-åriga Zacharias Blad tilhör den senare kategorin. I sommar har han haft en indiehit med debutsingeln “Jag är gay” och att nu få spela i Göteborg är han otroligt taggad inför. Många av låtarna kom till just här, när han jobbade i stan och bodde i området Biskopsgården. Det var under den tiden som han bestämde sig för att satsa allt på sin musik.

- Jag satt i lägenheten och tänkte “nej, nu är det all in”. Jag skulle få tillbaka mitt ex, om jag bara kunde få ut en låt om henne. Det var det drivet som satte igång allt, och jag gav mig hän helt hän, berättar han.

Låtskrivandet kom ur en period då Zacharias Blads tillvaro var helt omkullkastad. Hans förhållande hade gått i kras och framtiden bjöd inte på alltför många möjligheter för en utbildad balettdansör. Ångest, fyllecellsvistelser och försvinnanden var en kombination som lyckligtvis drev honom in i kreativiteten.

- Jag kände mig så låst när jag drack och inte orkade göra någonting, då var det lättare att sitta och plinka på gitarr. Det var så det började. Jag var lite full och tog upp gitarren, fick en melodi i natten och hummade lite. Man får ur sig någon typ av frustration. Jag kanske inte kan säga det till den jag vill, men jag kan åtminstone få säga det till mig själv. Det lättar. Och det är skönt när någon annan lyssnar på det och kan känna igen sig, då känns det inte som att jag är lika ensam.

“Jag fick typ panik när jag tänkte på hur personligt albumet har blivit”

I slutet av november kommer debutalbumet “Jag är gay”, och Zacharias Blad vill att det ska bestå av två delar: en del med av iakttagande Stockholmsskildringar, och en som fokuserar inåt på relationer. Låtarna har han skrivit tillsammans med Björn Yttling och Mattias Boström, och den sistnämndas kräsenhet har varit viktig för Zacharias textförfattare.

- Mattias säger “skriv bättre text”, “det här är bra, inte det där”. Jag får bara ösa ur mig grejer. Det blir som att jag får jobba med mig själv när vi jobbar på texterna. Jag fick typ panik igår när jag tänkte på hur personligt det har blivit, och kände “jag har typ sålt min själ!”. Istället för att åka och hitta mig själv i Indien har jag tagit tag i mig själv genom att skriva.

Första dagen som han kom till Ingrid-studion där allt spelades in kändes det overkligt. Inte ens när han fick vinylutgåvan av debutsingeln “Jag är gay” i sin hand kunde han tro på att det hände, så han använde den som ett bord. När Zacharias väl tittade på baksidan av vinylen och såg orden “copyright: Blad/Yttling/Boström” fick han en chock.

- Jag tänkte bara “WHAT?”. Först trodde jag att höll på att bli galen. Jag har typ blivit det, för jag fattar ingenting av allt som händer. Det här är en dröm! Första gången jag hörde någon sätta på “Jag är gay” kändes det så konstigt, någon ska sätta på det som jag har gjort! Det är ovant. Man brukar få tjata på folk, “lyssna på det här”, nu är det bara någon som väljer det. Det är jättecool känsla.

Om låtarna kom till under en period då din tillvaro var mörk, hur mår du idag?

- Det har varit mycket, men det är jättebra med mig nu. Jättebra. Fast jag är aldrig människa längre. Man behöver bara få vara ibland, det är som jag är på språng hela tiden. Jag skulle bara vilja känna att jag kan gå på bio och sådant, haha! Men när albumet är klart då kan jag andas ut hoppas jag, och känna att nu är det gjort. Jag vill alltid göra om, men när det är färdigt får det vara färdigt. Jag kan inte veta hur folk kommer att uppfatta eller tycka. Det är skitsamma. Det enda jag vet är att jag försöker göra det så ärligt jag kan.

Vinn en pass till Norlie & KKV releasefest

Redan på fredag 9 augusti kan du förhandslyssna på Norlie & KKV’s debutalbum SNART exklusivt på Spotify!

På onsdag den 14:e augusti firar vi Norlie & KKV’s nya album med en storslagen releasefest. Vi vill såklart att så många av er som möjligt ska komma men utrymmet är väldigt limiterat så förklara varför just du ska komma så har du chansen att vinna gästlista för dig och en vän.

Skicka din motivering till osa.fest@umusic.com innan måndag 12 augusti för din chans att vinna. Glöm inte att skicka med namn, telefonnummer och mailadress. För att vara med och tävla måste du vara 18 år. Motivera varför just du ska komma på releasefest!

Hoppas att vi ses där!

Way out West 2013 är igång!

-2 copy 2
Miguel, Neil Young och Alicia Keys. Det är bara tre av alla fantastiska artister som intar Göteborg i helgen när Way out West 2013 går av stapeln. Spotify är självklart där det händer!

När sjunde upplagan av Way out West drar igång är det mycket känslor i Slottsskogen. Spänd förväntan hos arrangörerna, ett kärt återseende för veteranerna, och tusen frågor från förstagångsbesökarna. Heter alla Glenn i Göteborg? Känner de ofta sorg? Vi är självklart på plats på Way out West för att bevaka helgen åt er. Till att börja med har vi plockat ut några av de viktigaste frågorna på Way out Wests hemsida, och svaren på dem.

Får man klättra i träden på festivalområdet?

WoW svarar: Nej, vi tacksamma om ni håller er på marken. Det är med andra ord förbjudet att klättra upp i träden på festivalområdet.

Får djuren följa med?

WoW svarar: Nej man får inte ta med sig djur in på (eller ut från) Way Out West. I Slottsskogen finns en massa djur. Ta hänsyn till dessa – de har kanske inte samma humor som du har.

Var i publiken ska jag stå?

WoW svarar: Ibland kan det bli väldigt trångt längst fram. Är man inte en van konsertbesökare kan det vara en bra idé att inte ställa sig allra längst fram. Vill du stå längst fram men inte trängas så är sidorna att föredra. Visa alltid hänsyn.

Packningstips?

WoW svarar: Kläder efter alla väder, öronproppar, solkräm.

Dåså! Då är vi redo för första dagen på Way out West 2013! Häng med i Spotifys rapportering och intervjuer med artisterna, och lyssna in dig på årets line-up i festivalens egen spellista. Nu kör vi, Göteborg!