Introducing Spotlight

Spotlight

This year alone Spotify has created brilliant, exclusive content in collaboration with artists like Daft Punk, Avicii and Kendrick Lamar, but now we’re ready to go further. Say hello to Spotlight, the new home for a whole host of fantastic music, the freshest discoveries and the hottest recommendations right at the heart of Spotify.

Spotlight will show you what’s hot and who’s next, plus there’ll be the coolest exclusives, pre-releases, b-sides and remixes alongside new artist recommendations, playlists, track-by-track commentaries and video interviews.

We’re launching Spotlight with two of the most exciting artists in the world today, Los Angeles’ own HAIM and New Zealand’s Lorde. There’s never been anything like this on Spotify before, so if you’re ready to meet your next favourite new band and discover a world of amazing music then we’ll meet you there.

For the best freshest recommendations and hottest tracks of the year so far, follow our Spotlight On 2013 playlist:

MGMT meet ‘n greet med Spotify-vinnare!

William Godin, Line Näslund, Abigail Allen och Julia Juväng är namnen på de lyckliga vinnarna som igår kväll fick träffa killarna i MGMT innan deras konsert på Cirkus i Stockholm.

Tävlingen gick ut på att följa Lugers MGMT-spellista på Spotify, och det visade sig vara värt för dessa fyra fans. William Godin berättade för oss att det fanns två musikaliska möten som han drömde om att få uppleva, det ena var MGMT och det andra var Beethoven.

One down, one to go!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Öka prestationen i löparspåret med musik

traning_730

Färsk undersökning från Spotify och adidas om musikens påverkan på din träning.

Inför det stundande Lidingöloppet är löparspåren fulla av motionslöpare som ligger i hårdträning. 70 % av alla löparna lyssnar på musik när de löptränar. Musiken upplevs båda göra träningen roligare, förbättra prestationsförmågan samt bidra till ökad motivation till att ta sig ut i löparspåret. Detta visar en undersökning som gjorts av Spotify och adidas.

Spotify, adidas och analysinstitutet YouGov har i en undersökning intervjuat över 1000 svenskar om deras löpvanor inför Lindingöloppet på lördag.

Av de tillfrågade svenskarna anser 59 % att musik i lurarna förbättrar deras prestation. 56 % av de tillfrågade tycker att musik bidrar till ökad motivation, och av de som har lyssnat på musik medan de sprungit ett motionslopp anser 58 % att musiken också haft en direkt positiv påverkan på själva loppet. Undersökningen visar dock att endast 41 % av de 1000 tillfrågade löparna anpassar musiken till sin träningsform, trots musikens betydelse.

61 % av de tillfrågade tycker det är viktigt med rätt musik när de löptränar. Den mest populära musikgenren i löparspåret är pop, följt av rock, hårdrock och house. Att musiken skapar glädje i spåret är tydligt. 70 % av de tillfrågade lyssnar på musik just för att det gör träningen roligare.

En av dem som är i full förberedelse inför Lidingöloppet är Musse Hasselvall, som leder sin adidas Tribe, en löparstam med syfte att göra träningen roligare för alla som vill förbereda sig tillsammans med Musse inför loppet.

- För tillfället väljer jag melankoliskt när jag är ute och springer. På spellistan finns Bon Iver, Lykke Li och Aphex Twin. Jag hämtar kraft i det långsamma tempot, säger Musse Hasselvall.

70% lyssnar på musik samtidigt som de löptränar.

41 % anpassar musiken till olika träningsformer

70 % lyssnar på musik under löpträning för att de tycker det gör träningen roligare

61 % tycker det är viktigt med rätt musik när de löptränar

59 % tycker att de presterar bättre när de löptränar med musik

56 % tycker musiken är viktig för deras motivation vid löpträning

38 % tycker musiken är en inspiration för att vilja komma ut och löpträna

59 % påverkas mycket av musiken när de löptränar

58 %  tycker att musiken har positiv påverkan på prestationen i ett motionslopp

Vi har många bra träningsspellistor på Spotify. En av våra favoriter är “Workout”, den passar till alla typer av träning och är en mix av massor av bra låtar i olika genrer.

Testa själv!

 

September Beats presented by @thursplay

6:27 imageHere’s what you’ll listen to on this September Beats by our friends at @thursplay :

Closing the month of September with 15 awesome hand picked songs on September Beats by @thursplay [2013]: listen to Postiljonen with their very cathy and smooth “Supreme” followed by Black Light Dinner Party’s great song “We are Golden”. The amazing canadian pop band Stars has new music out, check out “Wishful” and the very soulful Eliza Doolittle singing “Big When I Was Little” from the Spotify London office!

What else? Oh yeah, listen to brand new music from Canadian indie rock band Arcade Fire with “Reflektor”, with her ever so smooth sound in her new single “Shadows” is Swedish singer Big Fox and also Swedish singer Laleh with “Colors”.

Still on this playlist: Colours in the Streets, Andrew Belle, CHVRCHES and more!

What were your favorite releases during September?

Share them with us today on Twitter and Facebook using the hashtag #thursplay.

Romantic playlist from our friends at Yelp!

Crème Brûlée at Paname(1)

Taking someone on the perfect date can be tricky. You need to find that relaxed Lady & The Tramp restaurant with lit candles, and apart from great atmosphere you want great food and good music.

Luckily, our friends at Yelp have created a fresh list with suggestions:

Bistrot Paname (French)

Shvejts (Swiss)

Campoloro (Corsican)

Nostrano (Italian)

Sardin (Spanish)

Linguini (Italian)

Delikatessen Bistro Bar (French)

Yelp_Logo_Outline_Small

If the restaurant for some reason fails to choose appropriate music, just ask them to play the playlist below.

Matt från Trivium: “Det tog lång tid att hitta min stil”

Vi har träffat Matt Heafy från det amerikanska thrash metal-bandet Trivium. Matt gav oss råd om hur man blir en gladare människa och hur man bekämpar sina problem i livet. Han pratade också om mat, yoga och Jiu-jitsu!

Namnet “Trivium” kommer från ett latinskt ord som betyder “de tre sätten” eller “de tre vägarna”. De fyra bandmedlemmarna avslutade just sin Europaturné och är nu på pressturné med ett snabbt stopp i Sverige, innan de reser hem i fyra dagar för att ladda inför sin Nordamerikanturné, två fyraveckors turnéer med en Japanspelning emellan. Matt föddes faktiskt i Japan, så han är väldigt exalterad över att åka dit. Han är hälften Japan, en fjärdedels tysk och en fjärdedels irländsk, men han bor i Florida Florida med sin familj.

- Japan är min favoritplats i världen; bäst mat, bäst människor och bäst allting! Men Stockholm är också en härlig stad. Om jag inte bodde i USA så skulle jag älska att bo i Sverige, norge eller i Japan! 

Svenskt inflytande
Metall för Matt är inget man bara lyssnar på lite då och då, det är en livsstil. Människor som gillar metall de lever, sover och andas det och verkligen känner det i benmärgen.

- Att vara i metallbranschen och från USA, på en plats som Sverige, känns galet! Det är så många inflytanden som kommer från det här relativt lilla landet. Det finns band härifrån som vi inte ens skulle existera utan. Det är häftigt för mig att se ett land som kan spinna sin egna musikstil. Norge har gjort samma sak; tillsammans med Sverige så skapade de Black Metal, som är en av mina favorit musikgenres, väldigt intensivt. Även Göteborg är känt för att ha sin egna stil, det folk kallar för “Gothenburg metal”. Det är också en musikgenre som jag tycker väldigt mycket om.

Matt berättar att han är “besatt” av Spotify. Första gången han fick nys om det så satt han med det i fyra timmar. Han tycker att det är en superbra gateway för alla i musikbranschen.

- Man skriver in en sak som man känner till och så fortsätter man sedan att gräva längre och längre ned i kaninhålet. För mig så har Spotify varit som att födas in i metallvärlden på nytt.

Trivium kommer till Sverige en till två gånger om året. Matts favoritmetall-band är faktiskt från Sverige; In Flames, Dark Tranquillity, At The gates, the Haunted, Opeth och Mesuggah. Han förklarar att utan påverkan från de banden så hade Trivium aldrig blivit det de är idag!

Kultur, musik och mat
Matt gillar att gräva ned sig i allt som korsar hans väg, speciellt i olika kulturer. Han berättar att det bästa med hans jobb är att han får uppleva alla dessa fantastiska länder och får träffa nya människor och se sevärdheter som människor aldrig skulle kunna föreställa sig. Något som Matt absolut älskar är att prova den maten och drycken som är typisk för de länder han besöker.

- It’s always the first thing I try to look for when in a new place. Today, I tried some fantastic Swedish food; artichokes, fried herring, meatballs with lingonberry jam and that shrimp-mayo thing. There is no better way to learn about the countries that you’re in, than trough their food. That’s something that people do every single day – eat! I believe that you can learn about historical events through food.

- Det är alltid det första jag letar efter när jag kommer till ett nytt ställe. Idag testade jag fantastisk svensk mat; kronärtskockor, stekt sill, köttbullar med lingonsylt och skagenröra. Det finns inget bättre sätt att lära sig om de länder än genom deras mat. Det är något som människor gör varje dag – äter! Jag tror att man till och med kan lära sig om historiska händelser genom mat.

Matt gillar verkligen mat! Han har sin egna matblog; www.kiichios.com, som innehåller en blandning av musik och mat. Matt försöker återskapa all den mat han äter runt om i världen när han är hemma. Just nu är han specialiteter traditionell mexikansk mat och brasiliansk. När han lagar mat försöker han alltid att synka musiken med vad han lagar! Om han lagar brasiliansk mat så lyssnar han på brasilianska bas eller jazz. Om han lagar mexikanskt så blir det mexikansk musik, flamenco gitarr eller kanske lite Rodriguez Gabriela eller Kings Gypsy.

- Dessutom så lyssnar jag på lutamusik när jag läser. Jag gillar att gräva i saker! Oavsett vad jag håller på med så är jag en extremist! Jag försöker att alltid göra allt till fullo och alltid etniskt matcha det som händer. Det är därför jag alltid behöver en hel del musik i fingertopparna.

Behåll formen
En annan sak som Matt gillar att synka är Yoga, som han hållt på med i snart tre och ett halvt år. När han gör yoga spelar han alltid klassisk musik. När Matt först började med yoga så var det allt han gjorde. Under två år så yogade han 5-7 dagar i veckan, 60-90 minuter per pass.

- Eftersom jag älskar Brasilien så mycket, deras mat, musik och allt, så ville jag också prova deras sport, Jiu-jitsu. Det är en självförsvarssport som ursprungligen kommer från Japan. Det är tack vare maten som jag började göra Jiu-jitsu, eller tack vare musiken från början eftersom vi turnerade i Brasilien.

När Matt är hemma gör han Jiu-jitsu sex dagar i veckan, kompletterat med yoga och tyngdlyftning. Man behöver vara minst två personer för Jiu-jitsu, så han håller nu på att lära sin turnéledare så att de kan träna Jiu-jitsu tillsammans när de är på turné.

“Vengeance Falls” tacklar problem
- Tematiskt så är Vengeance Falls ett väldigt mörkt album. Det handlar om inre oro, inre strävan, inre kamp och det begär även straff och hämnd mot alla dem som förtjänar det i världen.

Det är grovt att säga, med tanke på det faktum att Matt verkar vara en balanserad, glad person som njuter av det han gör i livet. Men, han känner att anledningen till att han kan känna så beror på att han med musiken kan få ut all negativitet som han har inom sig.

- Med den här skivan kan jag ta itu med frågor och problem. Det handlar om all människovåld som man ser runtom i världen. Det är aldrig okej att skada en annan människa. På den här plattan finns inte nödvändigtvis ett uppenbart lyckligt slut eller ett ljus i slutet av tonerna. Men, det lyckliga slutet är att jag lyckas få ut det kreativt.

Positivitet genom negativa utlopp
Matt har spelat med Trivium sedan 1999. Han säger att alla i bandet har blivit bättre på sina instrument och blivit starkare som låtskrivare. Med de första fem albumen så provade de många olika saker och utforskade olika vinklar av hur deras band skulle kunna bli. Det sjätte albumet, det kommande, sammanfattar hela deras karriär och allt som de någonsin gjort i alla fem plattorna. “Vengeance Falls” visar verkligen Triviums utveckling.

- Allt föll sig organiskt och naturligt, både musikaliskt och visuellt. Vi har verkligen blivit mer bekväma. Aldrig någonsin har jag sjungit bättre än vad jag gör nu. Det tog mig år att utveckla det. När jag först gick med i bandet var jag bara tolv år och i mitten av målbrottet, jag skrek mest då! Det tog mig lång tid att skapa min egna stil.

Ett viktigt meddelande som Trivium alltid har pushat med varje skiva de någonsin gjort, är att acceptera alla typer av kärlek, oavsett vad den livsstilen tror på – så länge det inte skadar någon annan. Matt vill att människor ska förstå att man genom att fokusera negativitet i livet mot en kunskap, en hobby, en sport, en musikstil, en konstform, texter eller poesi exempelvis, så låter man det inte ruttna inom sig. Genom att utlåta den på något så kommer det inte att leda till att människor skadar sig själva eller andra i sin omgivning.

- När man gräver i något mörkt som vi har gjort med detta album, och när man gör det sanningsenligt, så tror jag att folk känner vår ärlighet. “Vengeance Falls” har några av de mest relaterade texterna som jag någonsin skrivit. Textmässigt är jag mer stolt över dessa än jag har varit på tidigare album. Det är väldigt direkt och aggressivt. Genom den här musiken så kan vi nå alla våra fans. Jag vill att folk ska se att det här är utloppet för att tillåta något positivt att hända i slutändan. 

 

 

Jonna i Glasvegas: “Albumet går från avskalat till jättefett ös”

Glasvegas

Glasgowbandet Glasvegas är tillbaka med ett nytt album, och vi har pratat med svenska trummisen Jonna Löfgren om det intima soundet, friheten i att bestämma själv och hennes resa från Piteå till världsscenerna. – Folk omkring sa “fan vad lugn hon är”. Jag tror i efterhand att det var för att jag inte fattade någonting.

Vi får tag i Jonna Löfgren, trummis i Glasvegas, när hon sitter i studion i Glasgow och äter gifflar importerade från Sverige. Bandets nya album heter ”Later…When The TV Turns To Static” och Jonna förklarar att det står för att något som är lite konstigt, som att när det är myrornas krig på TV och saker inte är som de ska. Hon tror att fansen känner igen Glasvegas sound, samtidigt som albumet är väldigt olikt föregångarna.

- Vi har försökt få det att låta som att man kommer tätt inpå, allt naturligt som händer i studion finns kvar i låtarna. Om något skorrar har vi gärna med det istället för att förfina för mycket, det är livekänslan av ett rockband som står och spelar. Första singeln var pianobaserad, folk blev förvånande att det inte var vårt vanliga sound, men albumet går från avskalat med piano till jättefett ös. Låtarna knyts ihop så himla bra, fast de är olika.

Det har gått två år sedan ni släppte “Euphoric Heartbreak”. Vad har hänt under de här åren?

- Vi tog aldrig något break, James började direkt dema låtar till nya albumet. Vi spelade in den här skivan förra sommaren, och vi har fått erbjudanden om att signa ganska länge, men vi ville göra klart skivan. Efter det kan man prata. Nu har vi signat med BMG, det känns jättekul att börja med ett nytt gäng. Då har vi börjat samarbeta med Sony och vi kan välja världen över vilka vi vill jobba med, det känns jättekul.

Ja, efter förra plattan stod ni utan skivbolag i ryggen. Hur påverkade det er?

- Om man ser det från den ljusa sidan fick vi möjlighet att göra precis det vi ville, vi kunde välja vilka singlar vi kände för att ge ut. Nu kunde vi släppa en pianobaserad låt som första singel utan att någon sa emot. Vi hade ingen annans press på oss, och man sätter redan så mycket press på sig själv utifrån att man brinner för det och vill göra det bästa man kan. Man får den press man behöver. Det känns ändå kul att så många har hört av sig och vill jobba med oss nu.

Du har varit trummis i Glasvegas i nästan tre år nu, hur har de åren varit?

- Väldigt spännande, omtumlande, roligt och upp och ner, så som livet är. Det har varit så himla mycket nytt att ta in, speciellt att flytta från lilla Piteå till Glasgow. Jag fattade inte riktigt vad någon sa, eller vad som hände under första halvåret. De berättade “ikväll ska vi spela där och där” och jag svarade bara “jaha, vad kul”. Folk omkring sa ” fan vad lugn hon är”. Jag tror i efterhand att det var för att jag inte fattade någonting. Nu har jag mer koll på vad som händer, jag har vant mig lite grann. Det är hur kul som helst att få träffa nya människor och åka runt och spela.

Har du introducerat dina bandkollegor för Sverige någonting?

- Vi var i London förra veckan, och då hittade jag en svenk affär. “Nu går vi in in här grabbar”, sa jag och så köpte vi knäckebröd och gifflar. Förra midsommar skickade jag en video från Sverige på mig och min familj när när vi dansade kring midsommarstången och drack snaps. Jag tror att de tyckte att det var coolt!

 

Andreas i Port Noir: “Vi bröt med gamla ramar och regler”

‘Puls’ är titeln på rock/metalbandet Port Noirs debutalbum, som handlar om att våga utmana invanda mönster. Vi har pratat med trummisen Andreas Wiberg om hur han tappat inspirationen för musik, men hittade den igen i en replokal tillsammans med Love Andersson och Andreas Hollstrand. “När man bara slappnar av och struntar i ramarna som man tror krävs för att lyckas, då händer det” berättar han.

portnoir_730

Vi får tag i Andreas Wiberg på en av hans lediga dagar. Men så ledig har han inte varit, utan han har fullt sjå med att planera en ny musikvideo.

- Vi försöker att göra allt själva. Det är svårt att filma varandra samtidigt som alla tre spelar, men det brukar ordna sig. Vi lånar in någon kompis som håller i kameran ibland.

Tillsammans med Love Andersson och Andreas Hollstrand utgör han det ambitiösa rock/metalbandet Port Noir, som nu släpper sitt debutalbum “Puls”. Och det var just den höga ambitionsnivån som förde den här gruppen samman. Alla tre medlemmar hade varit de drivande krafterna i sina respektive gamla band, och de ställde sig tillsammans i en replokal hemma i Södertälje med förhoppningen att skapa någonting nytt, någonting bortom musikaliska ramar och gränsdragningar. Bara några få timmar senare börjar inspelningen av gruppens första låt ”Sun dé Man”. Men hur hamnade de då i den där replokalen tillsammans från första början?

- Du vet hur det är. Man träffas på krogen och säger “borde vi inte träffas och spela?”. Vanligtvis brukar det inte hända något efter det, men vi var less på att spela med folk som inte hade samma ambitionsnivå som oss. Vi snackade om att göra något nytt utan de gamla genreramarna från andra band, och träffades helgen efter.

Trion började spela utan några som helst planer förutom att ha kul. Men det blev magi i rummet, och de spelade in låten ”Sun dé Man” samma kväll klockan tre på natten.

- Det var ganska oväntat. Det hade lika gärna kunnat bli ingenting, men allt klaffade och det kändes kul igen. Innan hade jag tvekat på om jag skulle fortsätta lira alls, för jag hade ingen inspiration. Nu kom den tillbaka. Vi hade inga restriktioner om hur lång eller hård låten skulle vara, vi bara gjorde det vi kände för. När man bara slappnar av och struntar i ramarna som man tror krävs för att lyckas, då händer det. Ganska lustigt när man har kämpat i 15 år innan.

Om ni var de drivande krafterna i era tidigare band, hur fungerar det att jobba ihop med tre starka viljor?

- Ja, en fara är ju att man kan spela ut sig själv med de andra. Men vi jobbar skitbra ihop och har olika arbetsområden. Alla drar sitt lass. Vi har inte tagit så många jätteviktiga beslut än, men de gånger när vi tycker olika brukar vi diskutera och komma fram till en lösning som alla tycker är okej. Vi kör aldrig över någon.

Vad skulle du säga är temat på albumet “Puls”?

- Den handlar om pulsen i den vardagliga livet, att man har så svårt att bryta invanda mönster. Jag gick upp vid 6-bläcket en morgon och tittade ut, och såg en människa som gick med sin matlåda i en kasse, rundade en buske och försvann. Så kom han exakt samma tid nästa morgon igen. Det var deprimerande, jag tänkte “är folk robotar eller?”. Bryt mönster! Det kanske inte alltid är rätt att göra, men det är många som bara fortsätter i de invanda spåren. Vi bröt med det gamla och startade något helt nytt utan ramar och regler över vad som är rätt och fel. Det finns inget rätt och fel, det är bara tycke och smak.

Vad händer härnäst?

- Vi har inlett ett samarbete med Live Nation, och tanken är att vi ska komma ut och spela så mycket som möjligt. Det är bara det som fattas nu. Vi har skivan och låtarna, nu behöver vi komma ut på vägarna och spela den. Sedan håller vi ständigt på och skriver, de här låtarna är nästan två år gamla för oss. Nu är vi sugna på att släppa det här, komma ut och giga och sedan spela in något nytt.


 

 

Orion: “Man ska inte vara rädd för att göra lite blödig musik”

Idag släpper Orion den hjärtskärande singeln “Love Like You Never Been Hurt Before” exklusivt på Spotify. Vi pratade med honom om låten, nya livet i Göteborg och den enkla ungdomskärleken.

orion_730

“Love Like You’ve Never Been Hurt Before” är inte bara en vacker devis att leva efter, det är även titeln på nya singeln från Orion. Vi får tag på honom i hans nya hemstad Göteborg, eller rättare sagt skärgårdsön Brännö som han har flyttat till.

- Joel Alme är härifrån, men jag vet inte om han bor kvar. Då skulle jag bli starstruck. Jag har försökt att googla, skrattar han.

Hampus Wrethagen som han egentligen heter har aktivt arbetat med projektet Orion i ett år. Han har hållit på med musik betydligt längre än så, men någon slags vändpunkt kom förra året på Agnes releasefest för albumet Veritas. På festen fanns en kille som hette Jonas Quant, producent för Veritas, och Hampus och Jonas gillade varandras musik på en gång.

- Vi hade en lång Facebook-konversation som aldrig tog slut. Jonas satt på en flight till LA och skulle spela in med Leona Lewis, då pratade vi i nio timmar och jag skickade massor av låtar till honom. Det samtalet gjorde att han började höra vad jag kunde göra, och allt avslutades med att han bjöd ner mig till Göteborg. Jag var där några gånger och körde, sedan sa han att han ville jobba med mig och ha mig som en del i deras studiogrupp. För mig är det världens chans. “Varför flyttar du?” frågar många kompisar, men jag måste göra klart mitt shit nu. Det var det bästa beslut jag har tagit att komma hit.

Hur skulle du beskriva din musik för folk som inte har hört den?

- Det låter inte som något som redan finns. Jag lyssnar inte själv på elektronisk musik, utan bara på motown och sådana grejer där låtskrivargrejen är viktig. Jag gör inte bara ett beat och ringer in någon som ska sjunga, utan allt är baserat på klassiskt låtskrivande. “Love Like You’ve Never Been Hurt Before” hade jag haft väldigt länge, sedan gick jag på Rytmus avslutningskonsert och hörde Hedvigs röst. Det kändes helt rätt. Man ska inte vara rädd för att göra lite blödig musik. Om Chris Martin säger “baby” låter det jättetufft medan vissa kan inte säga det, men hittar man en balans så är det verkligen grymt. Och det känner jag att jag har lyckats med i låten.

Hur gick det till när du skrev “Love Like You Never Been Hurt Before”?

- Jag var hos min gamla kompis i Florida där han bor. Vi har känt varann hela livet och började snacka om hur det var när vi var yngre, när man var tillsammans som sexton-sjuttonåringar. Nuförtiden är det så mycket som ska funka i ett förhållande. Den låten kom rätt snabbt, och riktlinjen var väldigt mycket film, som en “En kärlekshistoria” ungefär. Den utspelar sig i åldern när allt var så enkelt, det är det ju inte längre.

Vad händer nu framöver?

- Jag hänger i Göteborg och är ute på Brännö och skriver klart albumet, det finns tre, fyra färdiga singlar till. Vi håller på att sätta ihop ett live-set för Orion också, jag tror lätt att det kommer att bli en grej att se fram emot på festivaler nästa år. Nu har man chansen här att göra någonting bra. Det gäller att bara fokusera, och det var därför jag flyttade hit. Jag är ju från stan, men så fort jag flyttade hit kändes det som en sten släpptes från magen. Alla känner varandra. Det känns jävligt enkelt.